Vi har inte alla råd eller plats för en jordkällare för förvaring av exempelvis rotfrukter, potatis och syrade grönsaker.
Då kan en stuka vara ett alternativ för vinterförvaring.
Den 17 oktober 2025 grävde vi en lång grop till en stuka. Vi grävde som små diken vid gropens sidor för att eventuellt regnvatten inte skulle bli stående i mitten av gropen. Gropen bottnades med halm.
Vi stack en kniv i botten av hinkarna, så det blev springor där fukt kunde rinna ut och luft komma in.
Men vi borrade inga hål där gnagare och maskar skulle kunna ta sig in.
Tre hinkar fylldes till hälften med potatis och rotfrukter. Vi experimenterade även med en lite rödkål.
Men vi borrade inga hål där gnagare och maskar skulle kunna ta sig in.
Tre hinkar fylldes till hälften med potatis och rotfrukter. Vi experimenterade även med en lite rödkål.
Hinkarna täcktes med jord. Över jorden ett lager med halm som toppades med kartong och ett par stenar för att halmen inte skulle blåsa bort.
den 19 april 2026, sex månader senare, grävde vi bort jorden och öppnade hinkarna.
Vi var förväntansfulla, som barn på julafton. Vad skulle vi hitta i våra "paket"?
Tjoho, första hinken!
Vintern hade varit ovanligt kall i perioder så vi hade inte så stora förhoppningar om att grönsakerna skulle ha klarat sig.
Men jo, morötter och potatis såg nästan ut som när vi begravde dem för sex månader sedan.
Några morötter hade fått små rötter och blek blast. De satte vi i en rad, för att se om de skulle kunna få blommor till sommaren och frö att skörda i höst.
En del potatis togs hem för att äta, en del sparades som sättor. De potatis som legat allra överst var vattniga. De hade nog frusit när det var som kallast under vintern. De blev till kompost.
De yttre bladen på rödkålshuvudet såg oaptitliga ut. Men inuti var kålen krispig. Men den smakade lite unket.
Text och foto: Sara Nelson















Inga kommentarer:
Skicka en kommentar