22 mars: Om grönt kulturarv med Erik de Vahl

Om grönt kulturarv och odlad mångfald. 

Söndagen den 22 mars får vi besök av gästföreläsare Erik de Vahl som är genbankskurator vid Nationella genbanken och ansvarar för de rosor, köks-, krydd- och medicinalväxter som samlats in och bevaras inom Pom, Programmet för odlad mångfald.

Föreläsning i Varmväxthuset i Kunskapsparken i Lund.

Här är några av anteckningarna. (Komplettera gärna, ni som var där!)

Pom - Programmet för odlad mångfald.

Programmet för odlad mångfald (Pom) har sedan 23 år arbetat med att inventera, utvärdera och bevara trädgårdsväxternas mångfald. Idag bevaras värdefullt växtmaterial som frö hos Nordiskt Genresurscenter (NordGen) och som levande plantor hos Nationella genbanken. 

Erik hjälper oss att reda ut några olika begrepp.

Biologisk mångfald
Den biologiska mångfalden kan bedömas utifrån olika kategorier, bland annat:

- ekosystem
- antal arter
- variationen inom arterna 

Odlad mångfald
handlar främst om inomartsvariationen, t.ex. att det finns många olika rabarber.

Kulturarvsväxter
Kulturarv handlar om de odlade växterna. 

Ängsmarkernas flora ingår också här, eftersom ängen är påverkad av människan, t.ex. genom slåtter.

Erik vad bland annat ansvarig gör sparrisuppropet. Här fick forskarna in växter som inte främst odlades för att folk skulle bli mätta. Som exempel sparris, kartdon och kronärtskocka. Dessa var högstatusväxter.  även lök, vitlök och pepparrot hamnade på Eriks bord. 

Kulturväxter
Begreppet saknar skarpa gränser. Lingon kan ses som en kulturväxt eftersom lingon är en viktig del av vår kultur. Vi plockar lingon och använder till sylt och annan matlagning. Vårdträ , till exempel  en lind på gårdsplanen kan också ses som en kulturväxt. 

Kultursort 

är ingen bra benämning. En sort är alltid en kultur.

Bevarandesort 

är ett juridiskt begrepp som mer handlar om att komma med på EUs bevarandelista.

Kulturarv
Lantsorter har en genetisk variation som gör dem anpassningsbara
Lokalsorter kan vara ett gott äpple från en frösådd , en ... eller en ...

Grönt kulturarv
Det gröna kulturarvet handlar om att ta till vara vissa värden. Här några exempel:

• biologi: resistens, skördeegenskaper, härdighet, förlorade arter (till exempel hampa som förr användes mycket till textilier, starka rep och trossar till sjöss.)
• kulturarv: matkultur, växtnamn, folkmedicin, till exempel humle för öl
• platser, t.ex. humlegårdar: ölen var förr ett viktigt livsmedel som präglade vissa gårdar, så kallade humregårdar. Hur såg de ut?
• odlingssystem: exempelvis krävde gråärten att den odlades tillsammans med en stödgröda. Exakt vilken vet vi inte idag. 
• matvanor: Lokförare bergfälts jätteärt är en gråärt men den äts som sockerärt
• minnen: Bondbönan Romfortuna bevarades pga smakminnen. Den ger endast två bönor per bönskida men familjen som bavarat bönan har gjort det för att den gav den överlägset godaste böngröten.
• seder och bruk: En rova från Hede bevarades för att frödonatorn brukade palla rovor som barn. Donatorn hävdade att framtidens barn måste lära sig att palla rovor. (Uppfattade jag rätt?)

Är det alltid bättre med gamla sorter?
Kulturarvssorter ger inte alltid den rikligast skörden. De kanske inte alltid tål långa transporter. Men med sin genetiska bredd följer egenskaper som vi inte vet exakt vilken nytta de har. Men näringsinnehåll och smak är ofta bättre jämfört med de nutida konventionella grödorna. Torkan 2018 visade exempel på att vissa kulturarvsväxter kan klara torka (inget regn på tre månader) bättre än de vanliga sorterna på åkrarna.

Lök är ett extra intressant område. Potatislök (kallas schalottenlök på andra håll) finns i många olika lokala varianter. Löken var viktig i matlagningen men exakt hur de användes har försvunnit ur historien.
Vitlöken såldes bland annat på apotek förr, som en allmän medicin för allt möjligt.

Varför vi ska till vara på våra gamla sorter?

• Samtid: Vi behöver ta hand om vår samtid. Att odla är en central del av att vara människa, att bidra till vår försörjning tillsammans.
• Framtid: Som odlare är det lätt att sträva efter mer, godare, bättre. Hur kan vi genom odling bidra till en bättre framtid?
• Dåtid: Odling är en del av vårt arv som är värt att ta vara på. En sort kan försvinna på kort tid. "Det är viktigt att inte slänga allt för att något annat glittrar lite mer." Växter och minnen om hur de används hålls till liv genom att vi odlar.

Är det något mer vi kan tänka på?

Erik efterlyser särskilt kryddväxter. Sådana som fanns före 1960. Vilken roll hade kryddväxterna förr? Hur användes de t.ex. i matlagning och medicinskt?

Böcker och broschyrer relaterade till grönt kulturarv.

Efteråt gick bland annat beredskapsodlarna ut för att påbörja odlingen. Vi skördade palsternacka, sådde bondbönor och lantvete. (De spannmål som såddes i höstas har nog sorken ätit upp.)

Innan föredraget inleddes dagen med hämtning av hästgödsel. 

Hästgödsel kan ibland innehålla pyralider. Ett test som kan göras är att dra upp vanliga gula ärtor i gödslet eller vattnade med gödslet för att undersöka att det inte innehåller pyralider  som skadar bl.a. tomatplantor och ärtor. 

Nyskördad palsternacka.

Sådd av bondböna.

-