Första spadtaget... för mer lokal mat?

Första spadtaget för södra Brunnshög

Lund har i många år planerat stadsdelen Brunnshög som ska växa i nordost. Igår togs "första spadtaget" och jag var inbjuden. Flera inom kommunen vet att jag har ett starkt engagemang för jordklotet så jag blev glad för inbjudan.

Dialogpartner

År 2010 tror jag det var som jag såg första broschyren om den nya stadsdelen. Jag tyckte det såg fint ut. Roligt och spännande att vi skulle få ett så modernt område i Lund - med gröna väggar och gröna tak, spårväg och solpaneler... Men jag var också lite frågande: Hur såg kommunens tankar ut kring att bygga på den "goda jorden"? När kommunen bjöd in till medborgardialog lyfte jag upp mina frågor kring livsmedelsresiliens. Dialogen med Lunds kommun och "Brunnshögskontoret" har levt vidare. Bland annat bjöds jag med till nordisk konferens i Århus 2015.

Min ogödda morot och Davids "guldvatten"-gödda morot fick belysa värdet av att ta vara på urin.
Foto: Spårväg Lund C - ESS

Illustrerade med "pinkhink" och morötter
Jag kände mig lite kluven och tänkte först inte vara med på "Första spadtaget". Men jag tackade ja till inbjudan och valde att använda tillfället till att prata om vikten av kretslopp, om materialval, urinseparering och regnvatteninsamling. Efteråt sa någon att hon aldrig kommer kunna se en yogurthink utan att tänka på min "pinkhink".

Dyr bygglek?
Byggherrar och politiker berättade om höga ambitionen och goda intentioner. Solceller och grönska på nästan alla tak. Trä gör intåg som konstruktionsmaterial. Sydsvenskan rapporterade.

När en av de kommunanställda arkitekterna visade en visualisering av Södra Brunnshög på stor bildskärm så fick jag en känsla av att detta vi håller på med är en världsfrånvänd lek, som ett jättedyrt vuxen-Lego eller SimCity. Vem ska bo där? När Didrik, den sexårige grävskopeföraren, fick frågan svarade han att "Många nya kommer till staden och behöver någonstans att bo." Jag tänkte på alla nyanlända flyktingar - och kommande års flyktingar.

För mig symboliserar min morot och spade hur hållbar stadsutveckling måste inkludera ett resilienstänk.
Foto: Brunnshög 

På gruppfotot hade jag inte förväntat mig att jag skulle vara med. Men då de ropade efter mig och då jag tagit med en fin jättemorot så tänkte jag moroten kunde få symbolisera att vi nu tar spadtag på värdefull åkermark. Stadsutveckling måste ske med medvetenhet om kretslopp och resiliens. Här kan vi ge utrymme för cirkulära system som möjliggör både hållbar konsumtion och hållbar produktion.

Entreprenörer nyfikna på fiskodling inger hopp
Inför ceremonin uppdaterade jag mig lite om Brunnshög. Bland nyheterna från augusti läste jag att markanvisningstävlingen för etapp 1 vunnits av bland andra Sydö för sina planer "Att pröva lokal produktion av inomhusodlad fisk och växter och sälja på plats". Jag hann träffa Sydös Mikael och Hannah strax före ceremonin. Eftersom landbaserad fiskodling kan bidra till att rädda världshav ingav mötet med dem hopp.

Äkta spadtag levererar potatis och sorterar tankar
Efter "första spadtaget" begav jag mig till odlingen vid Brunnshög för att gräva på riktigt, skörda, rensa ogräs och rensa tankar. Tankarna rusade.
Inför "första spadtaget" blev jag ombedd att skriva några rader om min anknytning till Brunnshög. Jag skrev ett PS med reflektioner och sammanfattning av många års engagemang, tankar och visioner. Här är det som jag skrev men valde att inte säga - inte vid detta tillfälle.

Potatis odlad i jord med maskar och mikroorganismer som medarbetare.

Den goda jorden blir bostäder och kontor - eller en lokal vitamininjektion?
Jag har länge varit medveten om att den tunga goda lerjorden har ett unikt värde - laddad med mineraler från musselskal och andra djur från en tid då Lund låg under vatten. Jag vet att hela den industriella världens livsmedelsförsörjning är oerhört beroende av fossil olja (konstgödning, besprutning, produktion, transporter, förpackningar,...). Jag har också hört att skulle vägnät eller sjöfart stängas av, som följd av exempelvis brist på billig olja eller annan kris, så skulle våra butikshyllor stå tomma efter ca tre dagar. Jag skrev ner mina frågor kring livsmedelsresiliens när kommunen bjöd in till medborgardialog. Jag räknade ut att med konventionell odling skulle Lund kunna försörja alla sina invånare med mat på en smal rand av odlingsmark där den yttre cirkelranden ligger på en radie 5 km räknat från centrum. Det vill säga om vi äter i huvudsak veganskt + vilt, naturbeteskött och smådjur som höns och kanin (i snitt 20 kg kött/person och år). Med den kost vi äter idag behöver Lundaborna markytor motsvarande en radie som inkräktar på mark som tillhör Malmö, Staffanstorp, Eslöv, ... Hur kan vi då försvara bygge av hus, vägar och parkeringsplatser på jordbruksmark?
Vision: Tillväxt räknas inte längre genom ökning i antalet invånare i kommunen och ökad BNP. Grönytor i staden hotas inte längre av förtätning. Skolbarn behöver inte ha sina raster på taken för att få solljus. Folk spenderar inte längre 110 minuter per dygn i transporter. Tillväxt räknas istället i hur väl en kommun lyckas vara självförsörjande med avseende på livsmedel, energi, byggmaterial och arbetskraft. Målet är inte lägre att öka "mobilisation", snarare att öka "localisation". Samarbeten etableras mellan tätort och landsbygd eftersom det är landsbygden som står för en stor del av försörjningen av råvaror samt omhändertagandet av tätortens avfall. Ruralisering är en växande trend och stadsplanerarna blir samhällsplanerare som myser när de räknar ihop summan av valda resiliensindikatorer. 

ESS och solrosor

Den radioaktiva forskningsanläggningen ger "fjäder i hatten" - eller blir en "väckarklocka"?
Jag läste på om ESS för tre år sedan. Det var en insändare skriven av en av mina lärare från LTH, nu pensionerad professor, som väckte mig 2014. Jag skrev till Strålskyddsmyndigheten och frågade om 7 ton radioaktivt avfall betraktas som mycket? Svaret var Ja."Radioaktivt avfall från den planerade ESS-anläggningen skulle både volyms- och aktivitetsmässigt vida överstiga de mängder och aktiviteter av radioaktivt avfall från icke-kärntekniska anläggningar som idag går till slutförvaring."
Enligt planen 2014 skulle målhjulet i ESS-anläggningen, bestående av 7 ton volfram, bytas ut var femte år och och fraktas till slutförvaring eftersom det kommer vara radioaktivt i åratal. Var och hur var ännu inte beslutat. Likaså blir delar av de sex meter tjocka väggarna som omger forskningsanläggningen radioaktiva och måste även de förvaras i hundratals (tusentals?) år efter rivning. 

Stora delar av Brunnshögssatsningen bygger ju bl.a. på verksamheten kring ESS - så vem vill plinga i väckarklockan om inte en pensionerad professor? Jag hade inte orken att ta det vidare då. Lunds naturskyddsförening gör tappra försök, det senaste ett öppet brev daterat 29 december 2016. Men vilken tjänsteman eller politiker är modig nog att ta upp debatten? Tänk på alla arbetstillfällen! Och vi vill ju inte riskera förlora jobben, förlora väljare och tappa fjädern ur hatten! Säkert kommer vi på nya tekniska lösningar i framtiden!
Vision: Tänk om småskaligt jordbruk med ätbara skogsdungar, frukt och grönsaker, hönor och ankor omgärdade Lund. De storskaliga odlingarna med betor till socker, korn till sprit, raps till bränsle skulle kunna ligga på en yttre ring runt tätorterna istället för i stadsbrynet - om vi nu behöver så mycket socker och sprit. 

Med intensivodling av grönsaker och förädling därtill kan varje hektar i stadsbrynet utan vidare sysselsätta och ge inkomster till mer än en person. Med ett lapptäcke av småjordbruk runt Lund skulle tusentals arbetstillfällen kunna bli verklighet och kommuninnevånarna skulle studsa runt pigga av färska vitaminer och mineraler. Det skulle bli vanligare att arbeta halvtid för lön och halvtid för självförsörjning, dela sin tid mellan odling och kontor/fabrik/vård/skola. Bättre kost, frisk luft, motion och balans i tillvaron skulle få sjuktal att minska drastiskt. På min gamla maskinsektion på LTH skulle framtidens effektiva småskaliga muskeldrivna och soldrivna jordbruksmaskiner utvecklas. Lund universitet och LTH skulle bli världsledande på lösningar för lokala och kretsloppsanpassade (cirkulära) livsmedelsförsörjningssystem - användbara i Sverige och internationellt - i tätort, på landbygd och inte minst i flyktingläger och läger för länder drabbade av orkaner och kraftiga översvämningar.

Och teknikutvecklingen? Redan 1995 hörde jag Det naturliga stegets grundare Karl-Henrik Robért påstå att det skulle räcka långt om vi använde oss av redan utvecklad teknik och forskning. 

Vad är framtid och vad är forntid? Vad är trend och vad är nödvändighet? 

"Hundraårsregn" ger oss översvämningar - eller dricksvatten?  
En oro när jag bodde på Djingis var att dagvatten och de allt vanligare "hundraårsregnen" kommer att bidra till att Djingis blev mer översvämningsdrabbat och fuktigt med de hårdgjorda ytorna på Solbjer. När jag studerade Hållbar stadsutveckling hade vi en professor från Väg & vatten på LTH som präntade i oss att "Det vatten som landar på tomten, ska tas om hand på tomten". Vatten som tas upp av marken rinner ofta en meter under markytan och stiger upp till ytan där marknivån är lägre (typ Djingis, söder om Solbjer).
Vision: Tänk om alla hus på Solbjer hade regnvatteninsamling - då skulle vi heller inte bli så sårbara vad gäller vattenförsörjning vid torka eller föroreningar i vattenledningssystemet! 

Borlottobönor. 

E22-planer ger oss mer vägar, trafik, avgaser och buller - eller nytänk kring arbetstider och arbetsplatser? 

Och E22. Ny motorvägsavfart från E22 i Lund planeras vid Ideon. En anledning är att det redan är tjockt med trafik i rusningstid och det väntas bli mer i och med bygget av Brunnshög. Själva tanken på en avfart låter ganska ofarlig och vettig. Men när jag studerade samrådshandlingar såg jag att en del av lösningen innebär att vägen ska breddas med fler filer genom Lund. Forskning visar att ökad tillgänglighet ger mer trafik. En ny avfart ger ingen garanti för minskade köer i framtiden. Om E22 byggs ut och avfarten tillkommer så kommer mycket i Lund förändras som är svårt att ändra tillbaka - omifall vi skulle ångra oss. Redan idag hörs E22 som ett ständigt bakgrundsljud för alla som cyklar, vistas på lekplatser, joggar, fågelskådar, rekrerar sig i sina trädgårdar i östra Lund. Även de väster om vägen hör. Många av oss som bor här drabbas av buller, avgaser och biltrafik.
Vision: Vad skulle hända om vi jobbade 6 timmar om dagen och spred ut antalet trafikanter över fler timmar morgon och eftermiddag, om fler valde kontorshotell där de bor en eller två dagar i veckan istället för att pendla, om fler valde cykel, elcykel, buss, tåg och spårvagn? Jobb-bytardagar skulle kunna göra att du hittade en arbetsplats närmre din bostad och kunde sluta långpendla med bil.

Spenat som såddes efter potatisskörd i augusti.

Gröna väggar och gröna tak lät fint för mig 2010 men är inte tillräckligt när det gäller byggnader som ska bidra till hållbara livsmiljöer i hundra år. Inspirerad av Tyskland hoppas jag se en tradition av byggemenskaper växa fram. Jag är nyfiken på vad som kommer att ske. Ännu är inte första spadtaget taget :)

/Sara Nelson

Civilingenjör som studerat Hållbar stadsutveckling (45 p.) och gått folkhögskolekurs i grönsaksodling, aktiv i omställningsrörelsen bland annat genom föreningen Bygga & bo i Lund. 

Hållbarhetsveckan i maj

Föredrag på Stenkrossen och på plats på festivalområde på Stortorget

Sara Nelson och Natalia Batista samlade en liten åhörarskara på Stenkrossen. Sara berättade allmänt om föreningen Bygga & bo i Lund - om vad vi gjort och om framtida planer. Natalia berättade om hur det är att vara sin egen byggherre. Vi delar gärna denna historia med fler.

På Hållbarhetsfestivalen mötte vi besökare, visade hur en topplistbikupa ser ut och frågade barn hur deras önskeboende skulle kunna se ut. 

Intill oss stod Vattenhallen och lät besökarna tillverka små vindkraftverk. En mycket enkel, pedagogisk och rolig konstruktion. Något för alla tekniklärare att ta efter!

"Integrationsodling" med barn i Lund

"Familjeodlingen" där ketchupflaskor och fårbajs lockar till skratt

Vi ringde fastighetsägaren och presenterade vår idé. Vi fick ett "Ja" och blev dessutom sponsrade med några redskap och jord. Tack Lundafastigheter! Idén var att odla i liten skala vid ett boende för flyktingfamiljenr som fått uppehållstillstånd i Sverige och som står i kö till eget boende.

Odlingsträffarna har handlat om att göra platsen de bor på lite trevligare och att skapa en plattform för möten. Vi som odlar ser odlingen som ett sätt att välkomna våra nya "grannar", lära känna, tipsa och visa upp trevliga platser, föreningar och verksamheter i Lund.

Odlingen är också ett sätt för oss att må bättre. Vi som lett verksamheten är i huvudsak fem kvinnor som ser engagemang som en väg bort från maktlöshet och oro. När tidningarna skriver om krig och flyktingars misär vill vi bidra till att skapa fred, sprida kärlek och omtanke. Makar, barn och ensamkommande ungdomar från Kulturbruk har också varit med. Extra uppskattat är det om någon vill spela lite fotboll efter odlingen.

I många år var boendet ett hus vi passerade utan att någonsin möta någon som bodde där. Numera möter vi våra nya bekanta på busshållsplatser, på skolgården, på cykelvägen och vid affären. Vi hejar glatt i farten eller stannar upp och byter några ord.

Nedan delar vi några bilder från årets verksamhet. Under odlingssäsongen 2017 har vi haft verksamhet med uppemot tjugo barn och några av deras föräldrar. Vi har ju många fler underbara foton men har valt att inte publicera bilder av barns ansikten, varken våra egna barns eller andras.

Vi hoppas inspirera fler att använda odling som redskap för att lära känna grannar och skaffa nya vänner. Vi delar gärna med oss av metoder, erfarenheter, lärdomar och spinn-off-effekter. 

/
Familjeodlignens odlingsgrupp 2017 genom
Sara Nelson, Lisa Collin, Åsa Alström Johannesson, Sengül Köse Lindqvist och Alexandra Nathanson

Första gången tog vi med snödroppar och krokus som vi hade grävt upp från egna rabatter.

Vattna med ketchup?
Nej, det var ju bara vatten i flaskan!
Att skämta funkar även utan att vi förstår varandras språk. Skratt är gränsöverskridande.

En vårdag gjorde vi en utflykt till en fårhage där vi kommit överens med fårägarna om att vi fick hämta fårbajs.

Det luktade jätteilla, tyckte många. Utflykten var härlig. Under vår promenad sjöng några av barnen svenska sommarsånger som de lärt sig i skolan.

Vi bottnade en odlingslåda med fårbajs för att på så sätt skapa en långtidsgödande effekt. Det finns också en pedagogisk poäng att skratta kring hur bajs kan bli till mat.

Supermånga var med och sådde ringblommor och andra fröer. Så fint det kunde blivit. Men antingen var fröerna för gamla, våren för torr eller läget får dåligt. Inga blommor blev det just här iallafall.

Vi dubbelgrävde och skapade ett hål med fin jord där vi satte några bärbuskar.

Maj! Utflykt till kojskogen med grillning. Många barn och några föräldrar.

I juni besökte vi Bananfesten i grannbostadsområdet Djingis Khan,

åt glass, blev ansiktsmålade, tittade på barncirkus och åkte karusell.

Två gånger har vi besökt en närliggande 4H-gård där vi klappat kaniner, sett lamm, hästar, kaniner och höns.

I september följde tre barn med till Skördefesten i Stadsparken.

Vi har även fått med mammor och storasyskon till Röda korsets cykelskola, Kvinnojourens tjejläger och Tillsammans för Lunds söndagsmiddagar. På lördag hoppas vi några följer med på Friluftsfrämjandets skogsutflykt.

Fler utflykter planeras.

Juni. Vi band kransar och tillverkade en liten midsommarstång. Körledaren Gösta kom och spelade dragspel och höll i midsommardans med oss. Alla ville inte dansa till en början... Små grodorna. Hur knäppa kan vi bli?

Potatis hade vi planterat i hinkar med hål i. Det blev skörd och senare potatisprovning.

Augusti. Nyskördade grönsaker. Vad heter rödbeta, morot och tomat på andra språk? Några föräldrar fick hjälpa till att komma på namnen på dari och arabiska. 

En tomat från gruppens egna odlingar.

Men vi hade missat att binda upp tomatplantorna i början av sommaren.

Några veckor senare var där kaos som vi försökte rätta till.

September med äppelprovning. Så knasigt att ett äpple kan heta Fredrik, precis som en av lärarna i skolan!

Det blev inte så mycket blommor som vi hoppats. Men de få som tog sig bidrar ändå med färg och glädje.

Varje vecka har någon av oss fört dagbok med text och illustrationer. Ibland har vi skrivit vad planen är för kommande träff. Boken har hängt i tvättstugan för alla nyfikna att kika i. 

Höstsådd. Kan det hinna bli några rädisor? 

Läget under ett träd var inte helt optimalt. Men placeringen var bra i andra avseenden.

Vi experimenterar och sår solrosfrön. Vilka funkar bäst? Frön från affären som vi kan ha i t.ex. mysli eller frön från solrosor som blommat över?

Här frön från mataffären.

Resultat. Frön från mataffären: Bara två kom upp.  Frön från solros: Alla kom upp. Se hur fint skalet följer med växten upp. Strax trillar fröskalet av. Solrosskotten kan klippas och ätas på macka eller i en sallad till exempel.

Som avslutning på denna dag spelade vi Tipp. Gott!

En familj är på väg att flytta till eget radhus och ett av barnen berättar där finns en odlingslåda i familjens nya trädgård. Han blir entusiastisk över att få ta med fröer att odla nästa vår. Vi viker egna fröpåsar av gamla tidningar och han väljer slingerkrasse, solrosor och bönor. Frö från koriander, sallat, krasse och ringblommor har vi skördat från de egna odlingarna. 

En solros som vuxit om både barn och vuxna.

Hösten 2015 drabbades vi av den stora flyktingvågen. Vi i föreningen Bygga & bo i Lund kände vill ville bidra på något sätt.  Inspirerade av att det var möjligt att söka integrationsanslag genom Lunds kommun startade vårt första projekt. Pengarna används mest till mat vid odlingsträffar och praktiklön till några ungdomar som erbjudits sommarjobb. En liten del av medlen har gått till projektledning men det mesta av allt arbete har skett helt ideellt och oavlönat. Kulturbruk har nu haft odlingsverksamhet med ungdomar 2016 och 2017. 

Fortsättning följer. 

Spåntakskurs

Förra helgen (13-14 Maj) åkte jag Nora och min pojkvän Mike till Hedemora på en kurs i spåntak.

Vi hade äran att återinföra denna  vackra teknik på ett hus Joshua Roxendale (http://www.lightfeetliving.com) bygger på i denna stund. Huset är lite mindre och skelettet är av trä som han själv timrat. Det ska isoleras med halmbalar och lera som puts under sommarens. 

Det var e kortare kurs på två dagar men väldigt lärorik och hands on!  Det är alltid roligt att introduceras till en ny teknik och för min del hjälper det ofta om jag inte tänker för mycket utan bara observerar vad den "kunnige" gör. Det handlar oftast om en intelligens i händerna som hjärnan inte riktigt besitter.

Jag min pojkvän och en 10 deltagare till började med en ordentlig frukost på lördag för att bege oss ut i spåntakets värld. Vi hade två fantastiska lärare från Litauen, Oscars och hans son Dominique. Oscars var extremt rak i sin kommunikation och jämfört med den svenska normen, ganska hård då han inledningsvis halvt skojade-halvt menade allvar om att han skulle bli riktigt förbannad om vi föll, gjorde fel eller något annat klumpigt. Vi insåg dock ganska fort  att han var en riktigt godhjärtad man. Det är alltid härligt med människor med karaktär.

Tekniken såg i början krånglig ut men när vi väl satte igång så föll det på plats, det är vissa mått man bör hålla koll på och en rytm som följer logiskt. Annars handlar tekniken ganska mycket om att lappa över träbitar som tillsammans bildar ett så tätt skikt av spån så vatten inte läcker in. 

Förutom att täta till enligt "överlappningstekniken" så är det superviktigt att tänka på träets fiberriktning. Fibrerna går ju åt ett håll -  se till så det går rätt till! En felvänd spånskiva kan förstöra hela takets funktion. Som tur är är det ganska lätt att kontrollera- Genom att böja spånskivan så spricker träet upp och visar en åt vilket håll fibrerna går. Det finns alltid en logik med naturmaterial som gör att jag aldrig riktigt är rädd för att göra fel eller testa nya tekniker. Man ska bara följa naturens lagar där fysik, kemi och biologi helt plötsligt är väldigt roligt till skillnad från lektionerna jag hade under högstadiet... 

De vanligaste träslagen som används vid spåntillverkning är furu, gran och asp. Ett spåntaks livslängd beror mest på takspånets kvalitet men också på hur underhållet sköts. Ett tak av maskinhyvlade spån kan vara uttjänt redan efter 20 år medan ett välskött tak av späntade spån( ett visst sätt att skapa spånet på) kan hålla i 70 år eller mer. 

Som varje längre kurs så kommer en väldigt nära de människor som är där och varje gång känner jag att jag fått vänner för livet. Det fullständigt spirar av arbetsvilliga, motiverade och inspirerande människor runtomkring en. Och som vanligt så blev vi bortskämda med otrolig god mat som både var vegan, glutenfri och vegetarisk. Det är superviktigt med energin och de sociala momenten som sker under dessa stunder.

Jag hoppas åka tillbaka dit under halm och lerputs momenten!

Överlappningen av spån

Mike fick utmana sin höjdskräck

Vackra Marina fick in tekniken fort

Toppen på taket 

Ett nästan avslutat tak på två dagar, inte dåligt! 

Föredrag: Från bikupa till ekoby (?) - Bygga & bo berättar

Illustration och idéskiss: Nora Dakic

Föredrag: Från bikupa till ekoby (?) - Byggemenskapen Bygga & bo i Lund berättar

När: 18 maj kl. 18.30-19.15
Var: Stenkrossen, Kastanjegatan 15
Hur: Föredrag, funderingar och frågor med Sara och Natalia från föreningen Bygga & bo i Lund. Fri entré. Evenemanget är del av Stenkrossens hållbarhetsdag. Se program för hela eftermiddagen och kvällen här: www.facebook.com/events/130525357486644/

Föreningen och byggemenskapen Bygga & bo i Lund bildades för att några lundabor ville lära mer om att bygga & bo miljövänligt, hälsosamt och med ett boende som möjliggör och underlättar att leva kretsloppsanpassat, bl.a. med odling för självförsörjning.

Är du nyfiken på vad en byggemenskap är?
Är du nyfiken på föreningen?

Sara Nelson som är en av föreningens grundare ger en överblick av föreningens vision och verksamhet sedan starten för två år sedan. Sara visar dessutom bilder av en nybyggd bikupa av topplistmodell och från odlingen med flyktingbarn.

Natalia Batista, ny medlem, blev intresserad av föreningen då hon och sambon planerat bygga ett eget hus. Nu är hon en av sex personer från Bygga & bo som letar efter mark att bygga på.

Välkommen! Ta gärna med dig frågor och dela med dig av dina tankar kring framtidens boende! Dela gärna evenemanget via Facebook. www.facebook.com/events/817496448409342/

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * 

Föreningen Bygga & bo i Lund är även med på Stortorget på hållbarhetsfestivalen lördagen den 20 maj kl 10-16. Där berättar föreningen mer om topplistkuporna, om integrationsodlingarna och fångar upp frågor och nya medlemmar. www.facebook.com/events/1291306494252646/

På föreningens hemsida och blogg kan du läsa vidare: https://byggaboilund.blogspot.se/

Bygga & bo i Lund vill passa på att tacka för de medel från Lunds kommuns miljöanslag som föreningen erhöll 2015. 

Intergrationsodling #2017 har startat

Söndag 26 mars 2017

ÄNTLIGEN! Nu börjar odlingssäsongen 2017. I år har vi två odlingar.

Bygga & bo i Lund fortsätter att odla med ensamkommande ungdomar i gruppen som kallas Kulturbruk Lund. Dessutom har vi just påbörjat en odling med barnfamiljer som fått asyl men väntar på egen bostad inom Lunds kommun, det vill säga "typ våra grannar". 

KULTURBRUK - torsdagar kl. 16 från och med 20 april
Denna soliga och vindstilla söndag träffades Kulturbruk Lund på Brunnshögsodlingen för första gången i år. Ett härligt gäng grävde och sådde. Även jordgubbar och hallon planterades. Klicka HÄR och läs om förra årets aktiviteter. Alla som är sugna på att odla, fika/äta mat och träffas är mycket välkomna från 20 april!

FAMILJEODLINGEN - tills vidare på söndagar kl. 12
En lapp i tvättstugan, som vi skrivit ihop med en flicka som kunde översätta till arabiska och ritat tillsammans med de fyra barnen från förra veckan, lockade minst tolv barn att vara med. Vi planterade om tomater, förskönade platsen med vårlökar av olika slag, hittade nyckelpigor, maskar och bin. Barnen gillar att spela fotboll, måla och vill inte att vi ska sluta odla när klockan är 13. Föräldrarna är nyfikna. Några av barnen har tagit med pelargonsticklingar och ärtskott hem. Tomatplantorna har de också fått förtroende att sköta. Vi tänker inte odla så storskaligt, mer använda odlingen som en mötesplats där varken ålder, kön eller bakgrund spelar roll. Vi har idéer om studiebesök framöver, som ett sätt att slussa in intresserade familjer i andra föreningar i Lund. En riktig energikick har träffarna varit hittills. Välkommen att höra av dig till föreningen Bygga & bo i Lund om du vill veta mer!
  

/Sara & Cecilia

foto: Abol, Cecilia, Lisa, Sara och Åsa

Biodling i topplistkupa

Den 5 februari 2017 var vi sju personer som samlades för att bygga bikupor av topplistmodell. Spomenko och Sara hade införskaffat material i förväg, med byggbeskrivning från småbruk.se som inspiration.

Att göra något praktiskt och bli bekant med olika verktyg är stärkande. Genom att hantera vinkelslip, cirkelsåg och diverse andra verktyg för att bygga en bikupa, ökar självförtroendet och kunskapen om att bygga i allmänhet.

Två kupor blev nästan helt färdigbyggda.
Några deltagare samlades för att bygga ytterligare två kupor några dagar senare.

En eftermiddag var det dags för teori. Spomenko som varit biodlare i många år delade med sig av sina kunskaper.

Byggandet pausade några månader till en vårdag, 5 april, då vi monterade nät i botten av bikuporna. Karin hade hittat en gammal bok om biodling och underhöll oss med härliga citat och illustrationer.

Foto: Från småbruk.se. Bra sida med fakta och inspiration.

FÖREDRAG 5 APRIL KL 14-16. 
Bygga & bos bi-expert Spomenko Dakic håller ett föredrag och berättar om bioodling i topplistkupor. Föredraget är öppet i första hand för de som ska bli biskötare för föreninges nybyggda kupor. Men där finns några platser kvar för intresserad allmänhet.
För mer info, se Facebook-evenemang: www.facebook.com/events/258448931275262/