torsdag 24 augusti 2023

Skörda regnvatten-safari söndag 3 september

"Det vatten som regnar på tomten bör tas om hand på tomten" sa en professor från LTH vid en föreläsning. Även Vasyd uppmuntrar villaägare till egna lösningar för att ta hand om regnvatten. 

Men hur gör vi i praktiken? Föreningen Bygga och bo i Lund arrangerade för några år sedan en välbesökt solcellssafari. Nu är det dags för ny safari. Denna gång är temat skörda regnvatten.

Tid: 3 september 2023 kl. 14. Ca 1,5-2 timmar

Plats: Mårtens fälad i Lund. Vi möts vid lekplatsen i Sommarlovsparken, mellan Mäster Eriks väg och Kulramsvägen. Klockan 14 gemensam promenad mot den första trädgården.

Vad: Under safarin tittar vi på minst tre olika sätt att ta hand om det vatten som regnar ner på våra tak, bl.a. en nygrävd damm kopplad till ett stuprör och ett system med IBC-tankar kopplade till ett solcellsdrivet självbevattningssystem.
 
De som visar upp sina lösningar i trädgårdarna delar med sig av tips kring material, tillvägagångssätt och problem som lösts längs vägen. Vi besvarar frågor och diskuterar möjligheter till förbättringar och möjliga varianter.

Det är sannolikt att det blir tillfälle för gemensam fika. Ta gärna med något att äta och dricka. 


Närmsta busshållsplats: Bläckhornsvägen
Karta: 


 


Dammbygge i villaträdgård

"Det vatten som faller på tomten, bör tas om hand på tomten". Så sa en professor vid en gästföreläsning när jag studerade Hållbar stadsutveckling vid SLU Alnarp / Malmö högskola 2012/13. 

Efter sommarens skyfall debatteras framtidens lösningar för omhändertagande av avloppsvatten och regnvatten i medier. Vasyd har ödmjukt i flera år försökt få tomtägare att koppla sig från det kommunala ledningsnätet genom att locka med 2500 kr för varje stuprör som plomberas. Denna lösning har inte lockat oss, då enbart vattentunnor vid stuprören inte räcker långt då de ofta är fulla redan när det regnat 7-10 mm. Men att bidra till mer kretsloppsanpassade lösningar känns angeläget. Regnvatten som leds via tak och stuprör sköljs bara rakt ut i havet eller blandas med avloppsvattnet och går till reningsverken. Blir där för stora mängder går blandningen orenat ut i vattendrag. Det hinner varken användas till bevattning, dricka, tvätt, dusch eller fylla på grundvattnet. Blandas det med kiss och bajs, blir det förvisso väl utspätt men bidrar ändå till övergödning. 

När vi flyttade till villa 2017 såg jag större möjligheter att testa lösningar för att ta hand om regnvatten än då vi bodde i vår förra bostad. Jag har kollat olika regntunnor, funderat på möjligheten att gräva ner en tunna som rymmer 1500-5000 liter, spanat på IBC-tankar och Vasyds olika tips, t.ex. att skapa en så kallad regnrabatt. 

 


På tomten fanns redan en tunna för insamling av regnvatten från garagetaket, med plats för ca 300 liter. När det regnat 10 mm är tunnan full. För hand har jag tömt den med hinkar och vattenkannor och använt till bevattning av odlingar. 



Denna vår byggde vi en liten damm i trädgården. Den rymmer ca 800 liter vatten men skadar inget om det rinner över. Vatten leds från ett av stuprören som samlar vatten från en fjärdedel av taket, ca 30 kvadratmeter, till en regnvattentunna och vidare via en trädgårdsslang till den lilla dammen. När det regnade 80 mm på ett dygn så blev det ungefär 2400 liter vatten som transporterades ut i dammen. Alltså sipprade vatten över kanten på dammen men det verkar som att omgivande gräsmatta och odlingar klarade av att hantera de extra mängderna. 

Förutom att vi bidrar till att ta hand om regnvatten så hoppas vi att dammen ökar den biologiska mångfalden i vår trädgård. Tänk om någon salamander hittar hit! Det danska TV-programmet Giv os naturen tilbage, avsnitt Många bäckar små var en av inspirationskällorna:  Många bäckar små... 

Design och material 

[Här kommer en skiss av dammen. ]
Material:
- Gummiduk av EPDM-gummi (inte PVC) med 30 års garanti gällande UV-beständighet. Om du som läser detta själv har använt någon fungerande metod att skapa en damm utan att använda fossilt baserat material, som vår dammduk, så är jag nyfiken!
- Sten att kanta med från stenrik jordbruksmark, och från den egna tomten.
- Vattentunna av märken Greenline med överrinningskydd som gör att vatten kan ledas tillbaka till stupröret. Denna tunna kan vi kanske ta bort framöver om vi tycker det räcker att vattnet går direkt från tak till damm. 
- Begagnad trädgårdsslang. Framöver planerar vi att gräva ner något rör/slang som leder vattnet mer osynligt under gräsmattan till dammen. Tipsa gärna!
- Några dammväxter från plantbutik. Minns ej namnen. Den som flyter runt är extra trevlig. De gulnade bladen på växterna antyder dock att de har det lite för magert och näringsfattigt då vattnet är så klart efter alla regn. Eftersom dammen inte ens är en meter djup så finns stor risk att den fryser på vintern, så planen är att ta in växterna i garaget över vintern. Det är kanske med dammar som med växthus. Nästa gång blir det lite större...

Design av villatomten  - "No dig" binder kol och vatten med hjälp av svampar

Även om 80-millimetersregnet i juli kunde tas om hand så var det ändå bara från en fjärdedel av taket. För att klara av framtida skyfall och regn från hårdgjorda ytor, så som byggnader, stenläggning och asfaltering, behöver den omgivande marken på tomten designas för att kunna ta hand om stora vattenmängder. Att odla med metoder som gynnar mikrolivet i jorden, inte minst mykorrhiza, är en metod. Mykorrhiza är ett nätverk av underjordiska svampar. Dessa underjordiska svampar och andra mikroorganismer kan absorbera (och avge) vatten (tänk dig en sån där gul eller grön disksvamp som ofta finns i kök) och fördela resurser av näring och vatten mellan olika växter i trädgården. Jorden under en gräsmatta innehåller ingen mykorrhiza, därför är det extra värdefullt att ha andra växter i trädgården och undvika att gräva med spade. Grävande rör om i jorden så att inlagrat kol frigörs och mykorrhizan skadas medan en jord rik på mikroorganismer kan bidra till att binda både kol och vatten. En som spelat in filmklipp och skrivit böcker om detta är  Charles Dowding. Men de flesta som jobbar med regenerativa jordbruksmetoder, t.ex. genom  permakulturdesign och skogsträdgårdsdesign har kunskaper om detta. Villaträdgårdar har ofta redan flera perenna grödor, som kommer år efter år utan att du behöver gräva, så och plantera; t.ex. fruktträd, bärbuskar, kungsmynta och andra örter. Det härliga med dessa örter är att du kan skörda långt innan de ettåriga grödorna (morötter m.m. ) börjat titta upp, klippa ner och så kommer nya fina blad. Nu har jag fyllt på i min trädgård med fler ätbara perenner som jag kommer att kunna skörda år efter år och tillaga som spenat, i sallader eller hitta på nya recept jag aldrig tidigare provat. Årets nykomlingar är bl.a. piplök, rankspenat, spenatskräppa, fjällsyra, vårsköna och  svartrot (odlad för bladens och de vaniljdoftade blommornas skull, som sallat). Sedan tidigare hade jag kärleksört, löparfetblad, lungrot, den gode henriks målla och rölleka. Ytterligare växter jag vill fylla på med är ryssgubbe, spansk körvel,  hässleklocka, strutbräken, bitterkrassing och mer av funchia vars späda blad på våren är perfekt som liten ätbar tallrik till läckra serveringar. Förutom att förlänga skördesäsongen och få mat utan att så år efter år, så gynnas mikrolivet i jorden och jordens vattenhållande förmåga av dessa växter. Att de dessutom får vackra blommor som lockar pollinatörer är ytterligare en bonus. Och får blommorna gå i frö eller om plantorna blir så stora att de kan delas, så kan du dela med dig till andra! Löparfetblad är en bra växt att börja dela. 
/Sara Nelson
Lund